När man kliver in i Lotta Kühlhorns värld är det som att öppna dörren till en explosion av färg, form och personliga berättelser. Hennes tapetmönster för Atelier är inget undantag, mönstret fångar mycket av det som kännetecknar Kühlhorns formgivning – färgstarka grafiska element, och ett formspråk som väcker nyfikenhet.
Redan som barn visste Lotta att hon ville arbeta med det visuella. Hon möblerade om, målade om, och skapade olika världar i sitt rum, ett av dem förvandlades till en hel djungel. Den där känslan, att det yttre påverkar hur man mår, lever kvar.
– Kan jag göra fint, blir jag glad, säger hon, och det genomsyrar hela hennes kreativa
arbete.
Kühlhorns inspirationskällor – från Pompeji till trädgården på Gotland
Som formgivare har Lotta fördjupat sig i en mängd olika stilar och epoker. Inspirationen hämtar hon oftast från platser där det visuella fått ta plats. Hon nämner Pompeji, snäck- och grottsalarna i Potsdam samt Charleston House, där Bloomsburygruppen lämnat spår av färg och mönster på varje yta. Även filmen Maudie, om konstnären Maud Lewis som målade sitt lilla hus från golv till tak, har satt avtryck.
– Min inspiration kan komma från ett palats eller en koja, folkloristiskt eller finhantverk – så länge det är gjort med kärlek till platsen, säger hon.
Inspirationen till mönstret Zappa kommer både från historiska flocktapeter och hennes mammas blocktryckta 60- och 70-talsklänningar, men också från sommarens trädgård på Gotland.
Till tonerna av Frank Zappa skapade hon ett mönster som flimrar av färg och form. Det är tolkad natur, men tuktad form, där organiska element staplas och spegelvänds, tills de tillsammans bildar något nästan rytmiskt. I mönstret gömmer sig bland annat kronärtskocka, endiv, majskolvar och en pinjekotte – vardagliga växter, men i Kühlhorns värld förvandlade till kraftfulla visuella element.
– Jag hade bestämt mig för att bara måla utan för mycket tanke. Jag började med det som fanns i trädgården: zucchini, kronärtskocka, rucola… Och så växte det fram, tätt, färgstarkt, nästan som en totempåle, berättar Lotta.
För Lotta är tapeten utgångspunkten för ett helt rum
Zappa är Lotta Kühlhorns andra tapet producerad i Sverige. Trots att hon tidigare har skapat tapeter för den japanska marknaden, är det först nu hon verkligen känner att hennes mönster får landa på riktigt. För henne är det fysiska en viktig del av processen.
– Tapeter måste upplevas i rummet, säger hon.
För Lotta är tapeten aldrig en passiv bakgrund, utan snarare utgångspunkten för ett helt rum.
– Tapeten är målarduken. Sedan bygger man vidare – med tavlor, lampor, gardiner. Det är så tråkigt när målarduken bara är vit.
Och när mönstret Zappa nu blir en del av Duros nya koncept Atelier, där det ingår i en samling av 70-talsinspirerade tapeter, kan vi inte låta bli att fråga Lotta om hur hon ser på 70-talets inflytande på dagens inredning och design.
– Vi blir glada av färg! Det har inte ändrats sedan 70-talet. Då färgsatte man allt – väggar, möbler, tak. Men olika trender gör att vi idag ruckar lite på kulörer och nyanser. Och på hur många väggar, dörrar, möbler och tyger vi väljer att ha i starka färger.
Lotta ser mönster och färg som något vi alltid har använt för att skapa identitet och trygghet i våra miljöer. Det kommer vi aldrig sluta med, tror hon.
– Det finns så många tråkiga miljöer med vita målade vävtapeter att ta hand om och göra mer mänskliga, säger hon.
Och med Lottas mönster på väggarna – färgstarka, berättande, levande – är det precis vad som händer.
