Sigurd Lewerentz (1885–1975), en av Sveriges genom tiderna mest kände arkitekter, ritade under sitt långa yrkesliv allt från stadsplaner till tapeter. De tapeter som han formgav till Stockholmsutställningen 1930, stormönstrade och med djärva färgställningar, balanserar mellan funktionalism och art déco.
Att Sigurd Lewerentz kom att rita tapeter – en i och för sig inte helt ovanlig uppgift för en arkitekt under 1900-talets första hälft – har flera orsaker. Han växte upp med en far som var disponent på Sandö glasbruk i Ångermanland och hade därmed egen erfarenhet av industriell produktion, det fanns också en tapetfabrik i familjen. Dessutom formades Lewerentz av att praktisera i Tyskland under en period när arkitektrollen vidgades från att rita hus till att också formge möbler, tapeter och andra bruksföremål för industrien.
Hur mångsidig Lewerentz var framgår av hans bidrag till Stockholmsutställningen 1930, funktionalismens stora genombrottsutställning i Sverige. Förutom tapeter ritade han också möbler, affischer, neonskyltar, en båt, färgsättningen till en buss och ett konditori. På utställningens bostadsavdelning återfanns en egnahemsvilla och en lägenhet (båda med tapetserade interiörer) signerade Lewerentz. Sist men inte minst låg han bakom utställningens själva symbol, vingparet som fästes i toppen på utställningens åttio meter höga reklammast och som gick igen på allt från flaggor till souvenirer.
Lewerentz bidrag till utställningen återfanns inte bara inom de mest skilda kategorier av föremål, utan uppvisade också en stor bredd vad gäller formgivningens estetik. Exteriören till hans egnahemsvilla var funktionalistiskt renlärig, det vill säga den saknade helt den typ av klassisk dekor som hade kännetecknat den föregående epoken. Lewerentz möbler däremot, bland annat ritade på uppdrag av NK, hade fortfarande en fot kvar i möbelhistorien – inte minst det gamla Egypten. Därtill var möblerna utförda i exklusiva material på ett sätt som egnahemsvillan inte alls var. Lewerentz hade tagit intryck av den franska art déco-stilen, det konstaterades redan i samtiden.
Medarbetare till Lewerentz fick, sannolikt i marknadsföringssyfte, ta fram färglagda perspektivskisser som visade utvalda tapeter och möbler. Även här kommer tidens spänning mellan funktionalism och art déco till uttryck. På en av skisserna står en kubisk stålrörsfåtölj, starkt inspirerad av Le Corbusier, framför en tapet med ett storvågigt diagonalmönster. På en annan skiss har en elegant fåtölj med intarsiainläggningar och randigt tyg placerats framför en horisontellt tvådelad tapet i beigt och gult. Den senare skissen innehåller också en mondän kvinna i tidstypisk klänning och kort frisyr. En miljö för cocktailpartyn, så beskrev en skribent Lewerentz interiörer på utställningen. Mönstrade tapeter var överhuvudtaget inget för de bokstavstrogna funktionalisterna.
Tapeterna som prydde väggarna i egnahemsvillan och lägenheten på utställningen hade en rad olika mönster; det var bland annat horisontella blockränder, solfjädersformer och vågmönster – alla i stor skala. Ännu många fler mönster prövades vid ritbordet, det framgår av det material som bevarats i ritningssamlingen på ArkDes. Lewerentz är känd för att testa sina idéer i otaliga skisser innan han bestämde sig. Först ritades mönstren upp i blyerts och därefter togs olika färgställningar fram på försök. Tapeterna tillverkades för första gången till Stockholmsutställningen. På 1970-talet köptes 12 tapetmönster av Duro och 3 av dem kommer nu åter i produktion.